Mellan mig och Isac skulle inget kunnat hända. Inte mellan honom och Emelie eller någon av de andra tjejerna han råkat charma heller. För vet du vad, dagboken? Jo, han är homosexuell! Det var ju en lätt chock. Och en gravt misslyckande från mitt håll. Men det är nog lika bra, jag måste säga att hela homo-historien var rätt avtändande. För tänk dig själv, att ha sex med en kille som egentligen är homosexuell. Nej, det vore nog inget vidare. Men nu släpper vi honom. Forgive and forget. Eller ja, glömma i alla fall.
För jag har hittat något så mycket bättre! Han heter Martin, och han brukar ta samma buss till stan som jag, när jag ska fika med vänner. Jag har egentligen inte pratat så mycket med honom, men oj vad han är snygg! Vi har ju pendlat tillsammans ( om man nu kan säga tillsammans om vi satt i varsin ände av bussen) sen jag var elva. Konstigt att jag aldrig sett på honom såhär förut. Det är väl hormonerna förstås. Men för några dagar sen när jag var på väg hem efter en ganska dryg kväll på fritidsgården, kom jag på mig själv med att sitta och titta på honom. Och det var då det började, när han vände sig om och log mot mig. Det var det vackraste leende jag någonsin sett! Det slog Isacs så det räcker och blir över. När jag gick av ropade han efter mig, och bad att få mitt nummer. Jag ropade tillbaka, fast jag var säker på att han inte hörde på grund av allt muller från trafiken. Men det gjorde han! För gissa vad? Jo, han ringde upp dagen efter och frågade om vi inte kunde gå på bio. Han lät så gulligt nervös! Mitt hjärta smälte ner som en glass i augusti. Och nu är vi ihop. Åh, vad glad jag är ändå, att det inte blev något med Isac. Snacka om uppgradering!
Och dessutom, det lär i alla fall inte bli något läskigt homo-sex. Det lär bli mycket bättre med Martin, det kan jag lova. Han är så gulligt försiktig. Han försöker inte pressa mig på något sätt, och det är precis det som får mig att vilja. Han är världens bästa pojkvän. Han är Drömprinsen med stort D!
