Funderandet...

Hejsan!

Nu är det slut mellan mig och Anton vi bestämde oss för att bara vara vänner och han kände också att det var bäst såhär.

Jag har ju berättat förut om han snygga killen på fritidsgården. Nu har vi äntligen fått lite mer kontakt. Vi har börjat säga hej, hur mår du och lite annat till varandra, jag är bara ÖVERLYCKLIG att vi har börjat prata mer. Han är verkligen min typ alltså helt underbar. Men jag är inte säker på om han vill gå lika långt som jag, han kanske bara vill vara kompisar vad vet jag?

Men med alla dessa blickar han har gett mig känns det som att han också är lite intresserad av mig. Jag har i alla fall lyckats komma en bit på vägen. Jag kanske borde fråga honom om han känner likadant som jag eller borde jag vänta? Sånt här är verkligen svårt, speciellt om man är lite smått blyg som jag är.
Jag har tänkt massor på min relation med Isaiah, jag vill verkligen att det ska utvecklas. Det som skulle vara bäst var om vi blev tillsammans. Då hade jag hoppats på att det hade utvecklats mer. Vill så gärna visa mina känslor för honom. Då tror jag han förstår lättare hur mycket jag tycker om honom.
Om det nu skulle bli så att vi blir tillsammans, så ska jag visa honom hur mycket jag tycker om honom.
Tänk om det vore så att vi var tillsammans och var hemma hos någon av oss, då hade jag velat kolla film och bara mysa. Undra hur det hade varit? Om det hade lett till något?
I hans eller i min säng?
Det skulle bara vara ÖVERMYSIGT.
Detta är det bästa som skulle kunna hända i mitt liv just nu !