Nu var det längsen jag skrev. Men jag har inte behövt göra det fast nu måste jag i alla fall uppdatera om vad som har hänt!
Jo, Isac är helt försvunnen ur min hjärna. Han var inte killen för mig, det var den där mystiken som han hade som jag verkligen drogs till allt annat var inte ens lite roligt. Jag tror för den delen att han inte är speciellt intresserad av någon.
Men vet du vad, sen jag skrev har jag faktiskt träffat en annan kille. Han är faktiskt min pojkvän! SUPRISE! Vi har bara varit tillsammans i en vecka men ändå. Han heter Johannes och är världens snällaste, omtänksammaste, underbaraste, mysigaste, mest fantastiska kille jag någonsin träffat. Jag träffade honom på ett fotoläger jag var på för några helger sen. Vi blev bästa vänner under de dagarna. Vi spenderade all tid vi kunde tillsammans. För vi är så lika, han är som min andra hälft! Jag kan verkligen prata med honom, om allt, vi satt uppe en hel natt och bara snackade. Fattar du vilken kille han är dagboken? Han är ingen omogen liten skit som inte kan prata om känslor eller jobbiga saker. Han är mogen, han lyssnar på mig och han vill att jag ska veta allt om honom.
När jag kom hem från lägret så kände jag mig så tom. Som om han verkligen var en del av mig och jag hade förlorat den. Så jag sms:ade honom direkt och sen dess har vi inte slutat sms:a. Vi har träffats flera gånger sen dess men för exakt en vecka fyra dagar och fem timmar sen kysste han mig. Vi behövde inte säga det men sen dess har vi varit tillsammans. Okej, vi har ändrat relationsstatus på facebook så det är säkert att vi är tillsammans.
När jag kom hem på kvällen efter att han hade kysst mig kände jag mig inte längre som en halv människa. Helt plötsligt var jag hel igen och jag var glad, bubblig, skrattig och lycklig! Den känslan gick inte över senare, den bär jag med mig fortfarande och det är underbart! Han inte varit så här glad sen jag bodde i Norge.
Men här kommer veckans problem. Okej, jag är oskuld och det är inte han och även om han aldrig skulle pressa mig så kan jag känna att nära vi ligger och myser och kysser varandra så vill han mer... Och jag vet inte om jag vill... Än.
Någon gång vill jag ju klart göra det hallå jag är ändå 16 jag har behov! Men jag tänker på Nattan, hon och Jonathan tänker vänta tills deras två månaders dag. Jag och Johannes har liksom bara varit ihop i en vecka och fyra dagar och jag har känt honom tre veckor. Det är ingenting!
Men hur vet man när det är dags? Jag vet inte om jag vill vänta så länge som Nathalie. Så när vet man när man själv är redo? För jag vet inte om jag är redo eller inte, jag kanske är det.. Men jag vill göra det för hans skull och plus så vill jag liksom bli av med det men det måste vara speciellt. AH! Jag blir galen på mig själv! Varför måste sex vara såhär? Så komplicerat och jobbigt?
Men jag tror att jag ska prata med honom? Tycker inte du det? Fast tänk om han tycker det är töntigt? Nej. Johannes är kär i mig för att jag är jag och ingen annan. Även om jag är lite töntig.
With Love, mest till min pojkvän men lite för dig med!
