Vad ska jag ta mig till?! Mitt förhållande med Martin blir bara mer kaotiskt för varje dag. I lördags var det fest på Paradiset, skitkul var det verkligen. Jag snackade mycket med Jonathan, han är en av mina bästa killkompisar. Både Nathalie (Jonathans flickvän) och Martin har tyckt att det är okej att vi umgås. Martin har aldrig misstänkt något annat än vänskap och inte Nathalie heller...dessutom är det ju inte mer än vänskap mellan mig och Jonathan.
Nathalie var inte på festen och det var inte Martin heller, jag vet inte varför Nathalie inte var där men Martin skulle till sin stuga över helgen.
På måndagen efter festen snackade såklart alla om festen, det pratades mycket om vad som hände, för det var en mycket händelserik fest. På lunchrasten fick jag ett sms av Martin där det stod att han ville prata med mig, han sa åt mig att gå till bänkarna vid gungorna. Jag gick dit och såg att han var ganska besviken, nästan lite arg. Jag frågade honom vad som var fel. Då berättade han det hemska som jag absolut inte ville höra (på senaste tiden var det lite kallt luften mellan mig och Martin). Martins nya kompis, Filip, som var på festen hade hört att jag och Jonathan hade legat på varandra och strulat sönder på soffan hela kvällen och det berättade han för Martin nu i morse.
Det är såklart en riktigt FET LÖGN. Vi umgicks väldigt mycket på festen och så, men ingenting hände! Åh, jag blir så arg! Varför ska folk gå runt och sprida rykten för, vilka liv de måste ha. Jag skulle aldrig göra så mot Martin, även om det är lite kyligt mellan oss just nu, hade jag aldrig kunnat leva med mig själv efter att ha gjort något sådant mot honom.
Jag älskar Martin alldeles för mycket, vi har snart varit tillsammans i 1,5 månad.
Jag kunde inte förstå det, jag kände hur tårarna började forsa ur mina ögon. Martin trodde verkligen på det, han stod där framför mig och trodde på en lögn om mig! Han hade verkligen trott att jag varit otrogen mot honom. Filip måste verkligen ha hjärntvättat honom. Vi stod vid bänkarna och skrek på varandra hur länge som helst, men tillslut pallade han inte mer, han bara stack. Jag såg att han hade tårar i ögonen när han gick. Tårarna forsade och jag kunde inte tänka på något annat än Martin, var det där slutet för oss? Var skrik och tårar det sista av vårt förhållande?
Jag sprang hem så fort jag kunde, jag orkade inte stanna i skolan.
Jag låste in mig på mitt rum och grät och tänkte på vad som hade hänt.
Senare på kvällen knackade mamma på dörren och sa att Martin hade försökt ringa minst 10 gånger, jag blev lycklig, men samtidigt så ville jag inte ha något med honom att göra. Han hade ju inte litat på mig.
Men jag samlade kraft nog att svara, när jag väl svarade sa Martin att han älskar mig och att han kände sig riktigt dum som inte litat på mig. Ryktet kom som en chock för honom, jag förstår honom...jag hade nog också reagerat som han gjorde. Vi pratade som normala människor utan skrik och tårar. Tillslut kom vi överens om att lägga skiten bakom oss och tänka framåt istället. Dagen därpå när vi sågs i skolan var allt som vanligt.
By the way dagboken, när vi snackade i telefon, var det första gången Martin sa "jag älskar dig" till mig. Det verkar som att ryktet bara gjorde oss starkare. :)
Nathalie var inte på festen och det var inte Martin heller, jag vet inte varför Nathalie inte var där men Martin skulle till sin stuga över helgen.
På måndagen efter festen snackade såklart alla om festen, det pratades mycket om vad som hände, för det var en mycket händelserik fest. På lunchrasten fick jag ett sms av Martin där det stod att han ville prata med mig, han sa åt mig att gå till bänkarna vid gungorna. Jag gick dit och såg att han var ganska besviken, nästan lite arg. Jag frågade honom vad som var fel. Då berättade han det hemska som jag absolut inte ville höra (på senaste tiden var det lite kallt luften mellan mig och Martin). Martins nya kompis, Filip, som var på festen hade hört att jag och Jonathan hade legat på varandra och strulat sönder på soffan hela kvällen och det berättade han för Martin nu i morse.
Det är såklart en riktigt FET LÖGN. Vi umgicks väldigt mycket på festen och så, men ingenting hände! Åh, jag blir så arg! Varför ska folk gå runt och sprida rykten för, vilka liv de måste ha. Jag skulle aldrig göra så mot Martin, även om det är lite kyligt mellan oss just nu, hade jag aldrig kunnat leva med mig själv efter att ha gjort något sådant mot honom.
Jag älskar Martin alldeles för mycket, vi har snart varit tillsammans i 1,5 månad.
Jag kunde inte förstå det, jag kände hur tårarna började forsa ur mina ögon. Martin trodde verkligen på det, han stod där framför mig och trodde på en lögn om mig! Han hade verkligen trott att jag varit otrogen mot honom. Filip måste verkligen ha hjärntvättat honom. Vi stod vid bänkarna och skrek på varandra hur länge som helst, men tillslut pallade han inte mer, han bara stack. Jag såg att han hade tårar i ögonen när han gick. Tårarna forsade och jag kunde inte tänka på något annat än Martin, var det där slutet för oss? Var skrik och tårar det sista av vårt förhållande?
Jag sprang hem så fort jag kunde, jag orkade inte stanna i skolan.
Jag låste in mig på mitt rum och grät och tänkte på vad som hade hänt.
Senare på kvällen knackade mamma på dörren och sa att Martin hade försökt ringa minst 10 gånger, jag blev lycklig, men samtidigt så ville jag inte ha något med honom att göra. Han hade ju inte litat på mig.
Men jag samlade kraft nog att svara, när jag väl svarade sa Martin att han älskar mig och att han kände sig riktigt dum som inte litat på mig. Ryktet kom som en chock för honom, jag förstår honom...jag hade nog också reagerat som han gjorde. Vi pratade som normala människor utan skrik och tårar. Tillslut kom vi överens om att lägga skiten bakom oss och tänka framåt istället. Dagen därpå när vi sågs i skolan var allt som vanligt.
By the way dagboken, när vi snackade i telefon, var det första gången Martin sa "jag älskar dig" till mig. Det verkar som att ryktet bara gjorde oss starkare. :)
peace out / Stella
