Kära dagbok, i fredags hände det någonting hemskt mellan mig och Hans, vi har inte pratats vid eller setts på flera dagar. Jag är rädd att Hans kommer att lämna mig om jag inte pratar med honom, fast jag vågar inte prata med honom egentligen. Vilket dilemma!
Jo, det var nämligen så här att när jag kom till Hans i fredags för att sova över hos honom så började allting bra. Sedan kom Hans med idén att vi skulle dricka. Han föreslog att vi skulle dricka lite vin och det tyckte jag lät lite romantiskt så jag sa att det lät som en bra idé. Lite senare, när vi hade druckit en hel del och var ganska fulla började vi strula och ta på varandra jag började röra vid hans bratwurst och vi fortstatte en stund. Sen när vi hade hållt på ett bra tag märkte jag att han inte var hård. Jag la skulden på mig själv och tänkte inte att jag var tillräckligt bra! Det kändes som att jag inte var värd honom så jag slutade med det jag gjorde och sprang hem.
Hela helgen har jag mått skitdåligt och haft skuldkänslor, dessutom har jag börjat minnas att jag var arg på honom i fredags. Jag skäms något förskräckligt och jag är orolig att han kommer att lämna mig om jag inte gör något åt saken. Jag vill prata med honom men jag vågar inte riktigt för att jag är rädd att blir sårad. Jag känner mig så självisk när jag tänker så fast jag inte vill det. Men nu när jag tänker efter så måste jag prata med Hans, annars kommer de här känslorna aldrig att försvinna.
Jag ska ringa honom så fort jag vaknar imorgon, önska mig lycka till dagbok.
