Sen följde han mig hem. Fatta hur härligt det är att bli följd hem av en stor, muskulös kille som dessutom håller en i handen. Underbart! När jag stannade för att svänga in på på min gata ville han inte lämna mig. Så vi gick en runda runt kvarteret innan han gav mig en långsam, varm godnattpuss. Jag öppnade grinden och till vår trädgård och gick med världens leende på läpparna fram till ytterdörren.
Vi är verkligen ihop nu. Vi är liksom ett. Ett riktigt par. Kille&tjej, man&kvinna. Vi ses ju varje dag i skolan och nästan varje eftermiddag eller kväll. Vi har varit ihop ganska länge. Två månader en vecka och tre dagar. Det är så härligt, kärleken stegras liksom hela tiden på ett väldigt bra sätt. Jag vågar kyssa honom öppet och så nu. Det skulle jag aldrig gjort för bara två veckor sedan. Det är roligt att vår kärlek växer, men samtidigt lite jobbigt också. Varje steg vi tar i förhållandet tar oss ett steg närmare sex. Jag älskar Jens. Verkligen älskar honom. Men jag är osäker kring det med samlag. Han har säkert gjort det minst ett par gånger tidigare. Jag vet inte hur man gör. Jo, själva grejen, men inte allt det andra. Det runt omkring. Tänk om det inte är skönt? Det kanske är obehagligt att ha en del av honom inuti mig. Det låter i alla fall konstigt när man säger det. Jens tror att vi ska göra ”det” på fredag. Han har i alla fall bjudit in mig till filmkväll hos honom. Bara han och jag. Ensamma i ett hus med tre våningar. Skit, hur ska jag göra? Jag vill ju. Jag vill ju visa in kärlek till honom. Men det kan väl finnas andra vettiga sätt? Men för killar finns det väl bara ett sätt antar jag. Sex.
Preventivmedel och sånt måste man ju också tänka på. Kondom är ju det bästa, det har man ju fått lära sig sen barnsben. Jag vet inte om det är tjejen eller killens uppgift att fixa det. Det är ju mig vi ska skydda, men jag ska ju skyddas från hans ”grej”. Jag vet väl inte vad man ska ha för kondom. Smak, lukt, färg, form, storlek, längd, passform. Jag vet ingenting om det. Kanske blir allt fel. Alltihop. Jag måste prata med Jens om detta ganska snart. Vi har ju inte bestämt att det är på fredag vi ska göra det, men det kommer ju att hända snart. Imorgon måste jag leda in samtalet på det. Men hur gör man det på ett bra sätt? Det går inte att dölja. Man får liksom fråga. Man framstår som ett miffo hur man än gör. Superbra. Verkligen. Notera min ironi.
Men på något sätt måste jag i alla fall lyfta upp ämnet. Hur vet jag inte men att de måste göras vet jag.
Är jag ens mogen för sex?
Folk säger att de lär sig mer om sig själva och blir klokare av att skriva dagbok. Inte jag. Jag hamnar bara djupare i träsket av frågor och funderingar. Snart blir jag väl tokig på riktigt.
Klockan är mycket, jag måste jobba massor med skolan innan jag lägger mig. Man hamnar så mycket efter när man är kär. Varför? Nej, jag pallar inte med en fråga till!
