Jag tror att jag från och med idag kör med ”DEAR DIARY” som hälsningsfras. Det låter sjukt mycket häftigare och det matchar min personlighet bättre. Från och med idag ska jag ska inte skriva om meningslösa saker som jag annars bombaderar dagboken med. För idag har mitt dötrista liv fått en vändning. Jag såg ljuset (nej, jag har inte blivit någon religiös galning) men jag såg Jens och blev kär. Bara så där, pang bom! Det konstiga är att jag har känt honom superlänge, vi gick på dagis ihop när vi var små och har sen dess alltid gått på samma skola. Men först nu pirrar det så härligt i magen när han går förbi. Är det kärlek? Varför blev jag kär så plötsligt? Han måste ha mognat massor under sommarlovet. Eller så har jag mognat, fast jag har ju alltid varit mogen. Eller hur? Men idag tyckte jag att han tittade lite extra på mig när jag var på väg till lunchen. Hans guldbruna ögon riktigt lyste. Han gick fram till mig, och kysste mig sen rakt på munnen...(Okej då, det sista var bara i mina drömmar) Men jag tror faktiskt att han tittade på mig. Jo, så var det nog. Ja. Självklart var det så!
Jag riktigt ryser bara jag tänker på hur han kastar axelväskan över axeln och håret flyger med av bara farten. Det riktigt pirrar i magen, så där härligt, så där obeskrivligt, men ändå så himla självklart.
Jag tror att han är ledig, det är han i alla fall på Facebook. Hoppas att det stämmer, annars kan det bli problem. Men eftersom han är singel på Facebook utgår jag ifrån att han verkligen är det. Jag menar, om man nu är ihop med någon vill man väl berätta det för hela värden! Jag hade i alla fall velat det. Det hade väl alla?
Jag vet inte om jag ska berätta det för mina kompisar, de kanske sumpar det åt mig. Det får inte hända. Får inte. Fast de kommer ändå att märka det ganska snart. Man märker ju om ens vän är kär. Måste hitta på något sätt att dölja det så länge det går. Jag får aldrig flörta när tjejerna är med (och då menar jag ALDRIG).
Detta blir som i alla miljoner tonårsromaner om tjejer som blir kära i någon kille men inte vet hur de ska få killen att bli kära tillbaka. Jag har bestämt mig för att det inte ska bli så. Nästa gång jag ser honom (och det blir tillfälle) ska jag flirta. Inte på något läskigt sätt utan bara lite lagom, men ändå så att han fattar att jag är intresserad. Jag menar, jag flirtar ju typ hela tiden med de äldre killarna på skolan, så jag vet hur man gör. Fast jag har ju aldrig haft pojkvän, eller ens blivit kysst. Jo, av Eskil när vi gick i sjunde klass, men det räknas inte i seriösa sammanhang.
Det är konstigt egentligen, jag är poppis och så, men jag har aldrig varit riktigt kär. KÄR. Små förälskerlser har jag ju haft, men that's all!
Därför har jag gjort en lista över hur jag ska agera för att få Jens på kroken.
1.Vara snygg (Inte för att jag brukar vara ful...)
2.Vara glad och sprallig (typ hela tiden, fast inte för mycket för då tror han att jag är tramsig)
3.Vara smart (Han verkar vara en kille som tänder på smarta tjejer)
4.Flirta lagom (mycket viktig punkt, planen förstörs om det blir fel här)
Dessa fyra steg ska bli min framgång. När jag fått Jens intresserad av mig, då är det dags att skicka flirtiga SMS. Gud vad bra det kommer bli!
